Jag äter själv upp orden jag skrev tidigare om hösten. Den är bara så mörk just nu. Mörkt, blött och på många ställen färglös. Jag tror att som man mår, så ser man kanske också? Lite dystert kanske, men jag funderar...hahaha. Jag roar mig med att tända alla ljus jag kan och liva upp stämningen här hemma. Och det underlättade när jag fick lite besök att gårdskatten som ville in, öppnar dörren, går husesyn och öppnar de flesta dörrar jag har här hemma. En egen liten rundvandring, så söt!! Musik är inte fel det heller...

Tänk hur snabbt man kan få andra tankar. Tankar som far iväg till alla möjliga scenarios. Så dumt egentligen för man väljer ju sin egna tankar. Det sägs att vi tänker 65 000 tankar om dagen. Oftast är de negativa. Så onödigt egentligen...det tar så mycket energi! Jag tror jag tänker dubbelt. Dock inte dubbelt upp med negativa tycker jag själv... Jag försöker låta bli...någon har sagt att jag tänker för mycket. Mmmm...tänkvärt. På ett ögonblick kan ens värld förändras och då ska man balansera goda och positiva tankar och inte ta ut något i förskott. Allt löser sig. Det brukar finnas en lösning till det mesta, man ser det inte alltid på en gång. Jag ser det inte alltid. Och innan man vet, finns ingen anledning till några negativa tankar. Säkert inte sen heller. Men jag är lite splittrad. Se bild...

I nästa tanke funderar jag på; hur många gånger har jag inte rest mig igen. Jag vet att man kan falla..men jag har banne mig lärt mig att resa mig igen när jag gjort det. SuperMia.
Mmmm fundera på den...

Nu över till annat...

Jag läste en lite Nalle Phu idag:
Nasse och Nalle Phu sitter under ett stort träd och tänker över livet.
Plötsligt frågar Nasse: Phu, vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?
Phu tänker en liten stund och svarar: Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta.

En mycket fin metaforisk bild och så tänkvärt! Och är det inte så då? Vi tror att vi hittat det och inser efter ett tag(om inte direkt) att det är inte där det är. Man letar vidare och när man finner hjärtat kan man bara fyllas av glädje och eufori att äntligen hittat rätt. Eller? Även den känslan kan ge frustration tror jag. För tänk om det bara är rätt från ett håll? Det tror jag är risker man få ta. Att tillåta sig att bli älskad och våga älska - igen? Våga! På ett ögonblick kan allt vara över.

Nu ska du få ett recept på en lyckad dag:
1 kopp vänliga ord
2 rågade koppar förståelse
4 tsk tid och tålamod
1 nypa personlighet
1 stänk humor

Mät orden noga, tillsätt den rågade förståelsen. Använd god tid och glöm ej tålamodet. Blandas på elden med den varma personligheten, men får ej koka. Håll temperatur låg och ha alltid humor till hands.

Tänkvärt.

Och tack mina kollegor för min lyckade dag!

Bild: jag som splittrad.