Äntligen blev det tillfälle att göra den flygning som vi önskade och vädret va outstanding vackert. Dimma låg i dalen och skrämde oss lite, men höll sig borta. För övrigt var det blå himmel när vi radade ut oss på flygfältsbanan som sträckte sig ngn kilometer. Vi var ca 3 rader(6 km) ballonger som stod redo att flyga. Vi hade samlats kl 4:00 vid bussen för avfärden och kom till briefingen i god tid. Frukosten som vi skulle få va en chokladbakverk, kaffe och juice. Jag avstod denna bastanta frukost och kommer ta med egen mat.

Vi var en av de sista att stiga mot skyn och det är jag faktiskt tacksam över då vi fick se magiskt vackert samspel mellan luftballonger. Jag tror faktiskt att det är svårt att förstå hur magiskt det är när man inte upplever det. Spänningen var hög. Piloten lite nervös då det var hans första flygning med en flygning bland så många andra ballonger. Utsikten och bildspelet som låg framför oss var magiskt vackert. Tack för denna möjligheten!

Vi landade strax utanför flygfältet. Vi flög inte alls länge, men det gjorde inget. Bara det att få vara med om detta är tillräckligt!
Vid landningen kom 4 ungdomar från Frankrike fram till oss och undrade om vi ville ha hjälp. Skojar du?! Klart vi ville det! Vet inte hur medvetna de var om hur perfekt de tajmade vårt behov av stöd att packa ihop. Vi var 4 som flög. Varav vi gjorde så gott vi kunde, men alla kan inte hjälpa till riktigt, så att säga, och då kan det bli tungt, vilket det blev nu.

Nu har vi fyllt på med gas i tuberna och befinner oss i skrivande stund på hotellet. Detta hotell...mmm lite charmigt är det med allt som händer. Nu hade Johan lyckats få sin toalettstol trasig. Vattnet frossade i toaletten och det har den gjort i ca ett dygn. Den var visst lagad nu. Det är mer än vad man kan säga om vårt rum, 105. Inget fungerar än, inte är det städat heller...

I går blev det ingen flygning då det blåste väldigt! Säkerhet är i prioritet. Bra! Vi stannade kvar och tog några bilder. Vi blev där påminda om vad det va vi kom hit för! Tack, det behövde vi!! Och Trevor för att du lyckats få mig på gott humor.

Tyvärr har jag tillåtit vissa saker gå in under huden på mig. Det har varit svårt att reflektera tillbaka allt...vi är trots allt några som är lite småirriterade och det påverkar oss... det påverkar mig och jag andra. Jag är öppen för att åka hem. Men i eftermiddag ska vi ut till flygfältet igen och då är det förhoppningsvis de andras tur att flyga.

Nu följer några bilder från både gårdagen och dagens händelser.

Solen försöker bryta sig igenom molnen. Det har inte funnits ett tillstymmelse till bättre väder, men plötsligt händer det. Vi ska åka vid 17 tiden för briefing vid 18. Då vet vi mer om det blir flygning eller inte i kväll.

Jag har försökt vilat lite efter dagens lunch, har inte lyckats något värre, och de jag önskar föra en kommunikation med dem där hemma, är upptagen med annat. Så jag bloggar istället.... Är rätt pigg ändå! De får skylla sig själva att de inte tar sig tid att prata med mig.
Det kanske låg något i det som min stora syster rådde mig till...? Mmmmm tror faktiskt det! Bra råd syrran!

Ett par gånger har jag varit vid receptionen idag och träffat personalen som lite chockartat godkände gratis frukost pga trasig AC. Idag har han(personalen) nästan velat undvika min blick...! Direkt tänkte jag på en person som sa en gång till mig; Jag ser skräcken i mammas ögon när jag pratar om dig... Ja, man kan ju fundera vad den personen hade berättat eller möjligtvis vad jag hade gjort för fel som gav en vuxen människa sådan skräck. Frågar du mig är jag inte så farlig. Samtidigt kan man ju fundera över vad ska till för att jag säger ifrån? - tänkvärt känner jag.

Vi har ställt dörren på glänt här. Vi får faktiskt in lite syre! Härligt! Det finns hopp!

Livet är, trots allt gott! Det blir lite som man gör det till... Jag vet det, jag ska bara pränta in det i skallen. Jo, men ibland behöver jag bli påmind om saker, precis som andra.
Jag tror jag ska dra fram mitt radhalsband och dra en liten wishlistbön.


Bild 1: Johan, Eva, Trevor, Cathy, jag(Mia, Annika och Kenneth.
Bild 2: Jag på flyg/landningsbanan
Bild 3: Jag kör i Frankrike OCH det går bra!
Bild 4: Den avdankade massören ger Eva lite massage - kram på dig Eva!

Mmm vaknade kl. 04:50. Det va omöjligt att somna om! Jag väntade in i det längsta, sedan gick jag nu ner för hotellfrukost. Klockan är nu 08:30 och det regnar ute. Här i lobbyn...ja precis, matsalen är vid lobbyn, är det svalare än på rum 105. Morgonkaffet är det som möjligen är varmare. Jisses va morgonkaffe är gott!

Jag förstår mig inte på inredningen här på hotellet. Rallytema...?! För antal år sedan hade jag en egen dröm att starta någon verksamhet med behandlingar kombinerat med ngn kursgårdsliknande etc. Min inredning skulle se annorlunda ut. Bättre enligt mig haha. Fast å andra sidan skulle den verksamheten ha en annan inriktning - ja hur som så är inredningen på hotellet rolig och det matchar, även om den gröna färgen sticker i ögonen. Drömmen kraschade i en bruten arm och företaget fick läggas ner. Jäkla skit! Jag skulle ha masserat på OS 2012 i London. Jag hade precis anmält mig och allt bara kraschlanda. Så fort kan det ändras - va försäkrad!

En annan sak som jag inte förstår mig på, eller förstår...är varför min farmor hade en peruk i byrån i sovrummet. Varför liksom? Hon hade rätt gott om hår vill jag minnas. Farmor hade en stor vind som var full av olika kläder, prylar mm. Vi syskon älskade att klä ut oss och vi slåss om den där peruken som min stora syster för den mesta tog. Nu, så här antal år senare, skrämmer nästan tanken och funderingen hahaha.

Kära nån vilka kontraster av inlägg. Men det är lite så mitt liv är. Den ena tankar leder till en annan.

Jag har fått frågan om jag tjänar på min blogg och varför jag skriver och hur många följare jag har.
Nej, jag tjänar inte en krona. Tänk om det vore så väl!
Varför skriver jag då? Trots dyslexi gillar jag skriva. Jag är en kommunikativ person och frågar du någon som känner mig så finns det de som anser att jag pratar och skriver väldigt mycket...Jag har dock mött de som pratar mer än mig. Att kombinera detta i en blogg såhär är lite roligt. Jag har på denna bloggen 163 unika/följare. Hoppas detta gav de svar man funderat på :)

Nu blir det sängen en stund igen. Sedan blir det massage på schemat. Jag ska damma av de gamla kunskaperna och ta hand om någon i teamet.

Må gott! Och ha en underbar dag!

Jag ligger i sängen och det är varmt! Min rumskamrat och jag har delat en flaska prosecco, hon sover. Det är tyst... AC fungerar fortfarande inte och jag blev lite irriterad i lobbyn så nu får vi gratis frukost i morgon, för frukosten ingår inte i normala fallet. Det är inte en självklarhet att toalettpapper ingår eller finns på toaletten när man checkar in där. Det är inte säkert lampan fungerar när man önskar tända den. Och...jag är varm. Det ÄR varmt och duschen fungerar inte riktigt optimalt då även den är sönder. Jag tror fan mig jag ger upp .... hahaha. Allt händer och det verkar inte va en ände på det. Ärligt så är det lite charmigt också...jo, men om man väljer att se det så, så blir det så. Allt blir lite vad man gör det till...

Men jag har funderat lite... tankens kraft är stark. Normalt tänker vi 65 000 tankar om dagen och det fina är att man väljer själv om man vill tänka positivt eller negativ. Positiva tankar stärker än mer, medans negativa kräver mer energi ...lite förkortat där.
Ja, som vanligt finns det dom som säkert har en historia eller två om att jag tänker negativa tankar, ja, men jag har heller inte påstått att jag är perfekt eller inte tänker negativt...okej!? Vad ville jag med detta då..? Jo, saker som händer runt än går man inte alltid oberörd ur och ibland är det lätt att man dras med. Man kan alltid fundera över om man äger problemet eller inte, men jag vill nog påstå att nått ansvarar man för när man väljer att dras med i olika saker...och reagera därefter....fundera på den!!

Men en sak är säkert. Vi åker inte upp i luftballongen om det är dåligt väder. Jag såg på fransk väder ikväll och det va så stora hagelskurar runt omkring och inte så himla långt ifrån oss. Det hade kommit stora mängder regn på sina håll och vattnet sögs inte upp av marken då det va så torrt i backen. Vi ska se i morgonkväll hur det ser ut. Men i morgon blir det sovmorgon och hotellet bjuder på frukost DET är ju positivt ... hoppas jag. Nej positivt Mia! Positivt ... Det ÄR positivt att hotellet bjuder på det.

I dag blev det besök av katedralen i Metz. För mig som gillar historia och kyrkor, trots icke medlemskap i svenska kyrkan....nu vet ni det, så är det en mäktig känsla att vara där.
Vilken historisk byggnad! Som en av oss sa, är man inte religös så blir man när man är där! Mycket tänkvärt...
Katedralen Sankt Stefan av Metz även benämnd Metz katedral, är en historisk romersk-katolsk katedral i Metz, huvudstad i regionen Lorraine i Frankrike. Saint-Étienne de Metz är domkyrka för Metz romersk-katolska stift och säte för biskopen av Metz

Metz är känt som biskopsstift sedan år 535 (lista över Metz biskopar), men biskopar är omnämnda ända från Sankt Clement av Metz, biskop omkring 280?300. En av de mest kända biskoparna i stiftet var Arnulf av Metz (614?629).

Metz nuvarande katedral grundlades år 1220 ovanpå en tidigare kyrka. Bygget var färdigt omkring 1520 och den nya katedralen invigdes den 11 april 1552.

Katedralen är känd för att ha ett av de högsta valven i världen; de är 41.4 meter höga. Detta enligt Wikipedia.

Min känsla att vara där var närmast religiöst. Jag vet inte hur många bilder jag tog, men känslan går inte att fånga på bild. En stund, när jag var själv, satte jag mig ner och tog in känslan. Det va som att väggarna talade till mig. Det finns mycket historia där och vägrar känna in all den historiken....

Jag bad till Maria Magdalena idag. Jag har en önska som är så stark så det gör ont. Tänk hur det kan bli... Jag köpte ett radhalsband till min samling av religiösa donnor, biblar och trosfigurer samt en nyckelring med en Maria Magdalena hängandes vid... låter kanske inte så trevligt men nu är det lite svårt att beskriva allt i ord...

Kommunikation.
Mmmmm ett ord man kan dividera i dödagar om... alltså det är så spännande detta! Jag pratar engelska, svenska och lägger till något franskt ord... fransmännen pratar mer eller mindre BARA franska, men vi förstår varandra ändå... är inte det märkligt...? Vad tänker jag på? Jag tänker på att vi svenskar verkar inte alltid förstå varandra alls ibland...jag undrar vad det kan bero på? Vill vi inte för vi väljer bort det? Eller kan vi inte för att vi inte förstår koderna? Eller vad? För här...även om jag tycker det är svårt med språket, så går det. Ja, nu vet jag att jag inte är ensam om detta, men lite intressant är det... jag lämnar det där för det är alltid någon som tänker på saker jag själv har missat i kommunikationen någon gång... ja ja, jag använda Google translator också...

Jag kanske borde ha förvarnat om att jag har dyslexi...så jag ser ju att en del ord står fel. I går: av. Av skulle stå ac. För vår ac lade av igår. Nu ska vi få gratis frukost för förlorat syre...herregud vi kommer dö...tur jag hann och bikta mig...

Nu följer massa bilder på Metz, håll tillgodo

För andra gången skriver jag inlägg. Vet inte vad som händer på denna resan...bloggar försvinner, Annicka har gjort sönder vår av nu precis och luften sinar...hahaha jag visste väl att jag gjorde rätt med att skriva ett testamente.... jisses.. detta blir en tuff natt!! Inget syre och ingen kyla...inget fönster som går att öppna och ingen att söka tröst hos.....suck.
Ingen flygning blev det heller inte fasen hjälper det att jag handlade in nya kläder i eftermiddag....det tillhör väl kanske en annan blogg....eller mer ett privatliv,

Nej idag blåste det väldigt mycket. Vi flyger inte vid för mycket blåst, 12 sek, utan tar det säkra före det osäkra. Det va väldigt varmt att dra på sig jeansen i denna värmen, men oväder är på gång och det dröjde länge innan någon överhuvudtaget tog sig upp. När det väl va en, kom flera efter och det är lika magiskt som vanligt. Vi satsar på annan dag. Lite mer säkrare dagar. Flera fick brännskador på höljet, höljet va inte tillräckligt med luft och de fick stora problem! Värre kan det bli när de landar i vinden, ingen risk vi vill ta.

Så vi njöt av utsikten, närvaron av varandra och tog en middag istället. Jättetrevligt, värmen tar och vätska behövs....jag ska inte gå in närmare på det, men ibland får man bjuda på sig. Att vissa sätter i halsen, andra magont av skratt och andra måste spotta ut vad de nyss tog in...det kan inte jag hjälpa....hehe..

Så här skrev jag inte alls mitt första försök av inlägg, men det väl inte meningen att all fakta skulle med, ibland blir saker inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.
Nu lägger jag in bilder...och ha en underbar natt....ni som kan...

Vi kom fram till Metz, Frankrike i går torsdag kväll ca. kl. 22. Innan våra rum va klara va i allafall klockan över 22 och alla restauranger va stängda. Nu tog jag en massa bilder med min mobil, men såklart ska saker krångla och jag lägger ut de bilderna i en annan blogg då mitt nät inte fungerar.

Vi hamnade på Mc Donalds i går kväll. Vi som var hungriga åkte dit. Jag gillar ju Mc Feast, men fråga efter det på franska är inget jag vill ge mig in på!! Så vi beställde Mc Fist och det va inte detsamma, men ätbart - helt klart.

Hotellet är inrett som en jätterally-rum... Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva detta med ord - det är svårt! I lobbyn står en rallybil!! Servetter har en rallybil trycket, gångmattan är en rallyväg...osv osv. Även sovrummen är inredd i denna stil. Jag skickade bilder till min hyresvärd som håller på med sånt och det är ju roligt att glädja andra hahaha. Det är svårt att släppa hemmatankar.
Vi har precis bytt våra rum och fått de som vi nu ska befinna oss i under vår vistelse här. Eftersom vi kom en natt tidigare fick det bli så.

Det är inte lika varmt idag! Bara 30 grader. Vi har varit iväg och registrerat oss och checkat in. Vi var två som inte fanns registrerade, men nu får även vi vara med! Jag tog några bilder, men som sagt de finns i min mobil som har fått ett spratt.

Jag hade egentligen massa roliga saker att skriva om, men jag känner mig lite jäktad att skriva nu. Vi ska iväg och äta lunch, göra oss i ordning och sedan dra ut till flygfältet där invigningen går. Vi får se om det blir någon flygning ikväll. När vi registrerade oss började det regna och åska. Jag kan lova att det låter INTE som den svenska åskan...är inte det märkligt? Något som är än mer märkligt är att jag ladda ner översättningslån eftersom INGEN verkade vilja prata engelska med oss. När jag ladda klart och drog igång den så kom plötsligt en fransman fram och pratade flytande engelska! Jäklar vilken bra APP!!!

Lovar mer bilder sedan!!

Vi närmar oss Köln och vi har precis ätit middag. Det är 44.5 grader ute och i bussen är det trots ac - varmt! Värmen stiger mer och mer, hoppas det vänder snart!

Värmen tar, timmarna i bussen tar MEN stämningen är på topp och vi tar hand om varandra på bästa sätt! Och fortfarande sitter jag här längst bak med min nyfunne vänn Johan. Vi alla är ett gott team.

Vi vet inte om vi får flyga, men det ska ha sagts att det ska bli svalare och regn. Men allt kan hända! Höljet, dvs själva ballongens tyg, tål inte hur mycket värme som helst! 100 grader och att elda/köra är ca 70 grader. Vår ballong har särskilt tyg, polyester, som gör att vi kan köra trots lite varmare väder.
Annan fakta: vår ballongs hölje rymmer ungefär 120 000 fotbollar...kära nån!

Det är så livet är med ballongflygning - man vet aldrig... det kallas för säkerhet också. Att inte utsätta sig för något mer än nödvändigt, typ.

Lägger till lite bilder från tidigare flygningar.