Flest antal flygare blev det idag. Världsrekord och Frankrikes många journalister var på plats vid dagens flygning. Första dagen med fint väder, närmast vindstilla.
Det va lite jobbigt sedan när vi kom hem. Någon timmes vila, ingen sömn, och ut igen på lunch i en fantastisk lite by. Vi stannade till vid ett brasseri och åt med ortsbefolkningen. Ja, det kändes som det för det va ingen turistort iallafall. Stämningen var på topp. Precis så jag önskat! Tack!! Vi skrattade, åt god mat och jag mådde bra. Sedan blev jag sjuk så när vi kom fram beslutade jag mig för att lämna min plats till en annan.

I morgon blir det kvällsflygning. Vi hoppar morgonen och tar sovmorgon. Det har tagit sin rätt att hålla på sedan 4 i morse. Ögonbrynen behöver putsas till, kroppen behöver omvårdnad och fötterna vilar...möjligen...troligen inte. Men har jag tur så sover jag mig frisk.

Vi har en medelålder på 60.5 Johan och jag drar ner vår medelålder. Johan är 50 i år, jag 52...jisses...52.

Här kommer någon bild av kvällens flygning.

Äntligen blev det tillfälle att göra den flygning som vi önskade och vädret va outstanding vackert. Dimma låg i dalen och skrämde oss lite, men höll sig borta. För övrigt var det blå himmel när vi radade ut oss på flygfältsbanan som sträckte sig ngn kilometer. Vi var ca 3 rader(6 km) ballonger som stod redo att flyga. Vi hade samlats kl 4:00 vid bussen för avfärden och kom till briefingen i god tid. Frukosten som vi skulle få va en chokladbakverk, kaffe och juice. Jag avstod denna bastanta frukost och kommer ta med egen mat.

Vi var en av de sista att stiga mot skyn och det är jag faktiskt tacksam över då vi fick se magiskt vackert samspel mellan luftballonger. Jag tror faktiskt att det är svårt att förstå hur magiskt det är när man inte upplever det. Spänningen var hög. Piloten lite nervös då det var hans första flygning med en flygning bland så många andra ballonger. Utsikten och bildspelet som låg framför oss var magiskt vackert. Tack för denna möjligheten!

Vi landade strax utanför flygfältet. Vi flög inte alls länge, men det gjorde inget. Bara det att få vara med om detta är tillräckligt!
Vid landningen kom 4 ungdomar från Frankrike fram till oss och undrade om vi ville ha hjälp. Skojar du?! Klart vi ville det! Vet inte hur medvetna de var om hur perfekt de tajmade vårt behov av stöd att packa ihop. Vi var 4 som flög. Varav vi gjorde så gott vi kunde, men alla kan inte hjälpa till riktigt, så att säga, och då kan det bli tungt, vilket det blev nu.

Nu har vi fyllt på med gas i tuberna och befinner oss i skrivande stund på hotellet. Detta hotell...mmm lite charmigt är det med allt som händer. Nu hade Johan lyckats få sin toalettstol trasig. Vattnet frossade i toaletten och det har den gjort i ca ett dygn. Den var visst lagad nu. Det är mer än vad man kan säga om vårt rum, 105. Inget fungerar än, inte är det städat heller...

I går blev det ingen flygning då det blåste väldigt! Säkerhet är i prioritet. Bra! Vi stannade kvar och tog några bilder. Vi blev där påminda om vad det va vi kom hit för! Tack, det behövde vi!! Och Trevor för att du lyckats få mig på gott humor.

Tyvärr har jag tillåtit vissa saker gå in under huden på mig. Det har varit svårt att reflektera tillbaka allt...vi är trots allt några som är lite småirriterade och det påverkar oss... det påverkar mig och jag andra. Jag är öppen för att åka hem. Men i eftermiddag ska vi ut till flygfältet igen och då är det förhoppningsvis de andras tur att flyga.

Nu följer några bilder från både gårdagen och dagens händelser.